Krönika

Otack är visselblåsarens lön

Och så gick kejsaren i processionen under den vackra tronhimmeln och alla människor på gatan och i fönstren sade

– Åh, vad kejsarens nya kläder är vackra! Vilket vackert släp han har på manteln! Så utmärkt det sitter! Ingen ville avslöja, att han ingenting såg för då hade han ju inte dugt för sin anställning eller varit mycket dum. Inga av kejsarens kläder hade gjort en sådan lycka.

-Men han har ju ingenting på sig! Sade ett litet barn.

– Herre Gud, hör bara den oskyldiges röst! Sade fadern och den ene viskade till den andre vad barnet hade sagt.

– Han har ingenting på sig, är det ett litet barn som säger.

– Han har ingenting på sig!

– Han har ju ingenting på sig! Ropade slutligen allt folket och det kröp i kejsaren för han tyckte att de hade rätt. Men han tänkte, nu måste jag hålla god min till processionens slut. Och så höll han sig ännu rakare och kammarherrarna gick och bar på ett släp som inte fanns.

 

Ja så slutar sagan om Kejsarens nya kläder. Sagan om den fåfänge regenten som lät sig luras av bedragare skriven av H.C Andersen 1837. Ett litet barn genomskådar och avslöjar den uppenbara lögnen som genomsyrar samhället.

Hur det gick sedan förtäljer inte sagan. Men om jag låter fantasin löpa fritt och författar en fortsättning, baserad på min upplevelse av vår verklighet, så blir det ingen munter historia. Detta är alltså hyfsat tidigt 1800-tal och en ur pöbeln har förolämpat kejsaren inför ”sitt” folk.  Ajajaj inte bra, i ”Kejsarens nya kläder II” blir det spöstraff som lön för barnet. Föräldrarna sätts på tukthus och deras avkomma på ett hem för vanartiga.  Förlägger vi handlingen till nutid blir det skendränkning på Guantanamo Bay eller exil på en ambassad eller i främmande land.

För är det något historien och vår nutid lär oss så är det att det inte går så bra för visselblåsare. Manning, Snowden, och Assange alla fick de betala ett högt pris för att ha skvallrat på makten. Tittar vi i ett litet mindre perspektiv och beger oss till Sverige och Gotland har vi också ett exempel på en man som betalat ett högt pris för att ha följt sitt samvete och vilja att göra det rätta.

Bernt Herliz jobbade som tandhygienist på Folktandvården och upptäckte där att det var vanligt förekommande att personer som påstod sig vara under 18 år och sökte asyl i Sverige hade fullt utvecklade visdomständer. Som bekant dyker dessa upp i vuxen ålder.

Detta uppenbara fusk fick Bernt Herlitz brydd och fundersam. Efter ett seminarium i Almedalen tog han kontakt med en enhetschef vid migrationsverket. Hennes råd till Bernt var att anmäla de fall han stötte på. Det var också det som Bernt Herlitz senare gjorde.

Detta blev början på en ”Kafkaesk” mardröm och personlig katastrof för Bernt. För i stället för att reagera mot åldersfusket gjorde Migrationsverket ingenting samtidigt som Folktandvården och Region Gotland i stället anklagade honom för att ha brutit mot patientsekretessen. Han blev med kort varsel uppsagd från sitt jobb samtidigt som media passade på att karaktärsmörda Bernt Herliz. Utmålad som rättshaverist och högerextrem.

Ett litet, halvdant och det skulle visa sig tillfälligt plåster på såret kom från Tingsrätten, dit Bernt vänt sig för att få sin avskedning ogiltigförklarad. I en lekmans ögon motsägelsefull dom anser man att det saknades skäll för uppsägning men att arbetsgivaren däremot hade rätt att avskeda Bernt. Region Gotland förpliktigades att betala ett blygsamt skadestånd samt fem månadslöner.

Kanske kunde historien fått ett slut där. Men Region Gotland ville annorlunda. Man överklagade till Arbetsdomstolen i Stockholm och anlitade landets främsta advokat inom området. I skrivande väntar man på domen. Om Bernt Herliz förlorar målet kommer han att tvingas betala bägge parters rättegångskostnader som kommer att uppgå till miljonbelopp.

Sagan om tandhygienisten kamp för rättvisa lämnar verkligen en dålig smak i munnen. Att en person kan råka så illa ut i vårat samhälle bör få alla alarmklockor som finns att ljuda av full kraft. Sparkad från jobbet med dåliga utsikter till en ny anställning. Förnedrad i media och krossad ekonomisk. För vad? Viljan att säga sanningen. Äcklad, får man föga förvånad återigen konstatera att så ser Sverige av i dag ut. Ingen vill höra sanningen.

Mathias Hackzell
Född 1973 och uppvuxen i Visby. Boendes i Stockholm under tjugo år för att sedan återvända till Gotland 2013. Oberoende nationalkonservativ skribent med ett lokalpatriotiskt fokus.

One Reply to “Otack är visselblåsarens lön

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *